Glöm aldrig...

Pela Atroshi och Fadime Sahindal har namngett vår organisation, GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime. De är Sveriges mest kända och uppmärksammade fall av hedersmord men sorgligt nog drabbas andra fortfarande.

Vi vill sätta stopp för alla hedersmord. En viktig del i kampen mot hedersvåld är att minnas de drabbade, att prata om de kvinnor och män som fått sätta sina liv till i hederns namn. Offren för hedersmord får aldrig ses som avskräckande exempel utan måste minnas som de kämpar de var. Människor som vågade stå för sin kärlek, som kämpade för sin frihet, som sade nej till förtryck från sina familjer.

Pela Atroshi. Mördad 24 juni 1999.

Pela Atroshi blev nitton år. Hon bodde i Stockholmsförorten Farsta där hon gick i gymnasiet. Sommaren 1999 följde hon med till familjens hemort i irakiska Kurdistan. Detta för att gottgöra att hon rymt från familjens strikta regler och bott hos en kamrat. 

Pela hade även haft en pojkvän och fadern och hans bröder hade haft diskussioner om Pelas livsstil och att hon vanärade familjen. Pela sökte förlåtelse och lovade att gifta sig med den man som familjen valde.

Sommarlovet, förväntningarna och mötet med farbröderna byttes till ett skräckscenario. Pela sköts till döds inför sin yngre syster Breen – som lyckades slå larm till svenska myndigheter. Systern fick hjälp att ta sig tillbaka Sverige.

När de två farbröderna återvände till Stockholm greps de, lagfördes och avtjänar livstids fängelsestraff för mordet. Pelas far är kvar i Irak och är ostraffad trots att han erkänt sin inblandning i mordet.

På Shakhki gravplats i nordvästra Dohuk vilar Pela i en namnlös grav där hon begravdes samma dag hon mördades. Pela miste livet för att hon uttryckte viljan att vara som sina svenska kamrater – och ansågs fläcka familjens heder.

Fadime Sahindal. Mördad 21 januari 2002.

Fadime blev en frontfigur mot hedersförtrycket. Hon blev känd för den stora allmänheten då hon gick ut i media och berättade att många myndigheter inte tog hennes fruktan på allvar. Detta blev startskottet för en bredare diskussion om hedersrelaterat våld i det svenska samhället. 

Som barn kom Fadime med sin familj från turkiska Kurdistan. Hon slets mellan två kulturer, blev student och läste till socionom i Sundsvall och Östersund, för att komma bort från sin familj.

Hoten tilltog när det blev känt att Fadime hade en svensk pojkvän, Patrik. Han omkom när hans bil av okänd anledning körde av vägen samma dag de skulle flytta in tillsammans. I januari 2002, på väg till en praktikperiod i Afrika, hade en av Fadimes systrar lyckats arrangera ett hemligt möte mellan Fadime och modern i Uppsala. I mörkret utanför dörren väntade fadern som från nära håll avlossade sitt vapen.

Hedersmordet på Fadime Sahindal skakade Sverige. Uppsala domkyrka var fullsatt och smyckad med tusentals vita nejlikor. Kronprinsessan, ministrar och andra samhällsrepresentanter hedrade Fadime vid begravningsakten som bevakades av ett stort medieuppbåd.

Den 20 november 2001 höll Fadime ett tal i riksdagen vid seminariet “Integration på vems villkor?”, som arrangerades av Nätverket Våld Mot Kvinnor. Talet Fadime höll handlade om integration i det svenska samhället.

Lyssna på Fadimes tal i riksdagen här.

Abbas Rezai. Mördad november 2005.

Abbas Rezai hedersmördades år 2005 i Högsby av familjen till en 16-årig flicka han var tillsammans med.

Den 16-åriga dottern hade rymt till Skellefteå för att förlova sig med Abbas. Detta gjorde flickans far rasande som menade att det var skäl till hedersmord. Mordet på Abbas Rezai skedde under tortyrliknande former. Brodern tog på sig ansvaret för mordet, men hela familjen samarbetade för att det skulle kunna utföras.  Föräldrarna dömdes senare till 10 års fängelse.

GAPF fick under 2006 mycket uppmärksamhet i media för sin kamp att hjälpa Abbas mor att få visum till Sverige för att hon skulle kunna delta på begravningen. GAPF lyckades, och Abbas mor fick ta ett sista farväl av sin älskade son.

Här kan du lyssna på P3 dokumentär – Hedersmordet på Abbas Rezai

Jian Subhi Aref. Mördad 15 november 2010.

Subhi Othman knivhögg sin dotter Jian till döds i november 2010. Efter att ha dödat sin dotter i trappan till familjens hem, överlämnade Othman sig själv till polisen. När polisen kom till platsen fann de Jian liggandes i fosterställning vid foten av trappan. Hon hade blivit knivhuggen 53 gånger.

Vid förhör hävdade Othman att han inte såg någon annan lösning eftersom hans dotter enligt honom hade en “oanständig” livsstil.

Enligt Aftonbladet började Othman hata sin dotter efter att hennes man ansökt om skilsmässa. Orsaken till detta var rykten om att Jian hade varit otrogen mot sin make. Efter skilsmässan hade den 21-åriga Jian och hennes treåriga son flyttat från Göteborg till Katrineholm, i mellersta Sverige, för att bo hos sina föräldrar.

Domstolen i Nyköping ansåg att mordet var överlagt och särskilt brutalt. Jians far kommer att utlämnas till Irak från Sverige så snart han har avtjänat straff i Sverige. Han dömdes till 18 års fängelse.

Tugba Tunc. Utsatt för mordförsök sommaren 2006.

Under sommaren 2006 utsattes svenska Tugba Tunc för ett hedersrelaterat mordförsök i Turkiet. Upptakten till mordförsöket var att Tugba vägrat gifta sig med en släkting.

Tugba är idag delvis förlamad och rullstolsbunden. Dessutom blev hon skyldig 50 000 kronor till Utrikesdepartementet för de sjukvårdskostnader hon ådrog sig efter attacken.

Tugba fick en liten upprättelse då förövaren dömdes till mordförsök 2009, straffet blev 18 års fängelse.

Maria Barin.

Mördad 23 april 2012.
Maria Barin Aydin hittas mördad i sin lägenhet i Landskrona med 107 knivhugg i kroppen. Enligt hennes bror hade en okänd maskerad man trängt sig in i lägenheten, kört ut honom och mördat systern. Polisen trodde inte på broderns berättelse och han greps misstänkt för mordet.

Under utredningens gång kom det fram att Maria känt sig hotad av sin familj tidigare. Under rättegången hänvisade advokat Elisabeth Massi Fritz bland annat till socialens journalanteckningar där hoten togs upp.

Tingsrätten dömde brodern till åtta års fängelse och slog fast att det rörde sig om ett hedersmord. När domen överklagades till hovrätten beslöt den att ta hänsyn till mördarens ålder och sänkte straffet till fyra års sluten ungdomsvård.

Ramin Sherzai. Mördad 4 april 2016.

Med skrikande däck fördes Ramin Sherzaj, 23, bort i en Audi från Slottstorget i Gävle, den 4 april i fjol. Ett vittne på torget larmade direkt polisen. Det skulle leda till den största utredningen i Gävlepolisens historia.

Ramin träffade en jämnårig kvinna 2015 på en kurs. Kvinnan var då fortfarande gift, och kontakten ledde till bråk mellan Ramin, kvinnan och hennes make. Flera av bråken ledde till polisanmälan. I ett polisförhör berättade Ramin att han var rädd att både han och kvinnan skulle dödas.

Kvinnan lämnade sin man och paret inledde ett stormigt förhållande. När förhållandet tog slut lade Ramin upp en fejkprofil på Facebook med bilder där de kysstes. Han skickade vänförfrågningar till både hennes släkt och hennes exmans släkt. Detta ledde till raseri från släktingar och vänner till flickvännen. Enligt Gävle tingsrätt ska det ha varit just de här bilderna som ledde till att 23-åringen mördades brutalt.

Ramin kidnappades från Gävle, kördes till Sundsvall, där han hittades död vid en bäck. Strypt och svårt misshandlad. Under förhören med de nu livstidsdömda personerna – däribland kvinnan och två bröder till henne – framkom att gärningsmännen ska ha ”dansat” på Ramins kropp efter att ha mördat honom.

Aaasiya Zubair. Mördad 12 februari 2009.


Aasiya Zubair, även känd som Aasiya Hassan var tillsammans med sin man Muzzammil Hassan, grundare och ägare av Bridges TV, det första amerikanska muslimska engelskspråkiga tv-nätverket. I februari 2009 hittades hon halshuggen, på Bridges TV-stationen efter att hennes försvunna make lämnat över sig själv till polisen.

Muzzamill Hassan hade lurat Aasyia till tv-studion där de arbetade tillsammans. Där attackerade henne med två jaktknivar, högg henne fyrtio gånger och avslutade med att halshugga henne. En vecka före mordet hade Aasyia ansökt om skilsmässa.

Anooshe Sadiq Ghulam.

Mördad maj 2002.
Anooshe Sediq Ghulam var från Uzbekistan och växte upp i Mazhar–i–Sharif. Hon gifte sig med en annan Usbek, Zaheerudin Shamsi, och blev hans andra fru. Enligt hennes egna uttalanden var hon 13 år vid tidpunkten för äktenskapet. Paret kom till Norge som asylsökande i maj 1999.

Under sommaren 2000 rapporterade Anooshe sin man till polisen för våld i hemmet. Han häktades då under en kort period. Anooshe sökte tillflykt hos en kvinnojour och ansökte om skilsmässa. Efter denna händelse skickades Anooshe till ett annat flyktingläger, som skulle ha en dold adress. Hennes man fick dock reda på var hon bodde. Efter att ha observerats i ett område nära Anooshe bostad, utfärdades ett besöksförbud mot honom.

Mordet ägde rum utanför polisstationen i Kristiansund i maj 2002, då de två var på väg till domstolen för ett förvaringsärende.

Rättegången varade i 20 dagar och mannen dömdes till 18 års fängelse. Han hävdade att planen ursprungligen inte hade varit att döda Anooshe utan att begå självmord i rättssalen. De två barnen placerades i ett fosterhem och fick polisskydd, på grund av farhågor om att de skulle kunna bli bortförda av mannens familj.

De norska myndigheterna utfärdade visum för Anooshes familj i Afghanistan för att komma till begravningen, men de kom aldrig, eftersom de var hotade och fruktade repressalier av mannens familj.

Arash Ghorbani Zarin. Mördad december 2003.

I november 200 beordrade Chomer Ali sina två söner, Mohammed Mujibar Rahman, 19, och Mamnoor Rahman, 16, att döda sin dotters pojkvän, Arash Ghorbani – Zarin, 19. Detta efter att han upptäckte att hon var gravid.

Chomers dotter, Manna Begum, 20, hade träffat Arash i smyg, mot hennes pappas vilja, som redan hade arrangerat ett äktenskap åt sin dotter. Arash dödades för att återupprätta familjens heder.

Arash berättade för sina vänner i slutet av 2003 att Chomer hade hotat honom med en kniv. I november 2003 försökte Arash flickvän, som inte längre fick gå i skolan för sin far, ta sitt liv genom att skära sig i handleden. När sjukvårdare anlände till familjens bostad, vägrade familjen att öppna, istället kastade dom ut dottern genom dörren, ned på marken framför huset.

Efter detta flydde hon till en vän där hon fick bo. Bara några veckor senare blev Arash knivhuggen till döds, bara 500 meter från flickvännens hem.

Bafreen och Ibrahim Fatah. Mördade 29 maj 1986.

Det var ett äldre par som larmade polisen. De var ute för att plocka blommor när de fick se två människokroppar som låg bredvid varandra i gräset. Att det rörde sig om två mordoffer rådde det aldrig någon tvekan om.

Bafreens och Ibrahims händer var bundna med bogserlinor. Båda hade strypts och rättsläkaren skulle sedermera konstatera att någon försökt dränka Bafreen innan hon dog. Båda kropparna var blåslagna. De hade skållats med kokhett vatten och torterats med glödande cigaretter. De var barfota och delvis avklädda. Ibrahim hade lägenhetsnyckeln till deras lägenhet i Årby i sin byxficka. Det var så polisen identifierade dem som Bafreen och Ibrahim Fatah. Bafreen hade både långbyxor och blus på sig. På blusen hade någon fäst en hårlock med hårstrån som inte var hennes egna.

Detaljer om hotbrev och hur paret torterats avslöjades. Polisen misstänkte att Ibrahim sannolikt tvingades se sin hustru brännas av skållhett vatten och sedan dränkas. Därefter ströps han.

När mordet utreddes på 80-talet var hedersmord ett okänt begrepp i Sverige. I pressen diskuterades mer konspirativa förklaringar som att Bafreen och Ibrahim skulle ha mördats av irakiska säkerhetstjänsten eller av PKK. Begravningen blev något av en politisk procession med representanter från flera politiska partier och olika kurdiska föreningar. Framför kistorna bars en banderoll med budskapet: ”Stoppa terrorn mot det kurdiska folket.”

Du’a Khalil Aswad. Mördad 7 april 2007.

Du’a var en 17-årig irakisk tjej av som stenades till döds i norra Irak i början av april 2007. Man tror att hon dödades runt 7 april 2007, men incidenten uppmärksammades inte förrän en video av steningen, som hade spelats in på en mobiltelefon, spreds via Internet.

Du’a togs till torget i staden. Enligt rapporterna blev hon avtagen alla kläder för att symbolisera att hon hade äventyrat sin familjs heder och religion. Under steningen, som varade i ca 30 minuter, kan man se att Du’a försöker sätta sig upp och be om hjälp. Men folkmassan fortsätter att kasta stenar eller bitar av cement mot hennes huvud.

Efter hennes död på torget blev Du’as kropp bunden bakom en bil och släpades runt på gatorna genom staden.

Hon begravdes tillsammans med resterna av en hund, eftersom hon inte hade någon heder kvar. Så småningom blev hennes kropp uppgrävd och skickad till Medico-Legal Institute i Mosul så att tester kunde utföras för att se om hon hade dött som oskuld.

Ghazala Khan. Mördad 23 september 2005.


Ghazala Khan mördades i Danmark av sin bror efter att hon hade gift sig mot familjens vilja. Mordet på Ghazala hade beställts av hennes far för att rädda familjens heder. Nio personer från hennes familj deltog i att planera och utföra mordet. De blev alla dömda för mord och mordförsök (på Ghazalas man). Ghazalas mord är av historisk betydelse, det var första gången i Västeuropa som ett så stort antal medlemmar av en familj dömdes för hedersmord.

Hatun Sürücü. Mördad 7 februari 2005.

Hatun Sürücü mördades vid 23 års ålder i Berlin, av sin egen yngste bror. Hatun hade skiljt sig från sin kusin som hon tvingats gifta sig med vid 16 års ålder. Hennes mord gav upphov till en infekterad offentlig debatt om tvångsäktenskap i muslimska familjer.

Hatun skickades till sina föräldrars hemby av sin familj och tvingades gifta sig med sin kusin vid 16 års ålder. Hon födde en son, Can, 1999. I oktober samma år flydde hon föräldrarnas hem i Berlin och hittade tillflykt i ett hem för minderåriga mödrar. Hon gick i skolan och hade flyttat in i sin egen lägenhet i Tempelhofområdet i Berlin.

Hina Saleem. Mördad 11 augusti 2006.

Hina var en 20-årig pakistansk kvinna som bodde i norra Italien, hon blev mördad av sin pappa som hävdade att han ”räddade familjens heder” genom att hugga henne i halsen 28 gånger med kniv.

Mohammed Saleem berättade efteråt att han inte gillade hur Hina levde sitt liv och sa till myndigheterna att hon bringade skam över sin familj. Han hävdar att han är en bra pappa och menar att hans dotter levde ett värdigt och gott liv innan hon plötsligt ändrade sin livsstil. Hina kom som asiatisk tjej till Italien men började mer och mer anpassa sig till ett västerländskt liv.

Hon vägrade ett arrangerat äktenskap, hon rökte och hon bodde med en italiensk pojkvän. För Hina var det normalt. För hennes pappa var detta förräderi. För honom representerade hon ett hot mot familjens heder, värdighet och status i det pakistanska samhället.

Maryam. Mördad 1994.


Med över 30 knivhugg tog Farg Dabas sin dotter Maryams liv, år 1994. Maryam föddes (som sin fader) i Israel och kom från en palestinsk kristen familj. När Farg flydde till Sverige flyttade Maryam ihop med en muslimsk man. Detta ansågs av Farg och familjen som en skamlig handling.

Släkten i Israel fick henne att åka till Sverige för att gifta sig med en av släkten utvald man, vilket Maryam gjorde. När Maryam bröt förlovningen och åter vanhedrade sin familj, beslöt Farg att genomföra vad han redan året innan hade planerat; Maryam skulle dö då hennes livsstil var nedvärderande.

Efter att han berövade Maryam livet grävde han tillsammans med Maryams styvmoder ner henne i en grop i skogen. Gropen hade han grävt året innan, för detta ändamål. Farg erkände gärningen och att han hade haft uppsåt. Högsta domstolen lämnade inte prövningstillstånd.

När åklagaren i hovrätten frågade styvmodern varför Farg hade dödat Maryam, svarade hon: ”Det var för hedern. Hos oss araber måste man vara stolt över sin heder. Det är viktigt. Om man blir av med hedern, är det en stor skam för släkten.”

Noor Almaleki. Mördad 20 oktober 2009.

Noor var en omtyckt, glad och sprudlande student som hade lätt för att skaffa nya vänner. Hon spelade tennis, tittade på tv-serien Heroes och brukade äta på Chipotle. Hon hade mörka jeans, sandaler med strass och toppar från Forever 21. Hon hade sin mobil klistrad i handen. Med andra ord var hon en helt vanlig amerikansk tjej.

Men hemma befann sig Noor i en mörkare värld. Hon levde ett liv i underkastelse, och behövde ofta ta hand om sina sex yngre syskon.

Noors pappa, 49-årige Faleh Almaleki, var strikt och ansåg det olämpligt för henne att umgås med killar, ha på sig jeans eller publicera selfies på MySpace. Hennes ansvar var att följa familjens regler, eller riskera att bli slagen.

Ur hennes fars perspektiv var den enda chansen för Noors liv att förändras att hon gifte sig med en man som han valt ut för henne – i sitt hemland i Irak. Noor hade dock en annan bild av hennes framtid. Efter att ha bott i USA i 16 år hade hon drömmar om att bli lärare, att gifta sig med en man hon älskade, och framförallt att göra sina egna val.

På en molnlös, blåsig eftermiddag i slutet av oktober 2009 satte sig hennes far i bilen för att avsluta Noors drömmar. När Noor gick över en parkering på väg till en mexikansk restaurang med en vän varvade hennes pappa motorn på sin Jeep Grand Cherokee siktade på sin 20-åriga dotter och hennes följeslagare.

Kvinnorna började springa men var ingen match för bilen som dundrade fram. Sekunder senare kör Noors pappa rakt in i kvinnorna som kastas iväg genom luften. De landade på trottoaren, livlösa. Faleh var dock inte klar. Han körde över sin dotter en gång till där hon låg blödande, och bröt hennes ryggrad. Därefter vände han och körde därifrån.

Sadia Sheikh. Mördad 22 oktober 2007.

Sadia hade lämnat sin familj efter att hennes föräldrar försökt pressa henne att gifta sig med en kusin som hon aldrig tidigare träffat. Sadia började studera juridik och flyttade snart ihop med en belgisk man. Sadia vägrade att möta familjens krav men hade inte gett upp hoppet om att sluta fred med sin familj. Den 22 oktober, hennes sista år vid universitetet besökte hon familjen för att försonas. Istället blev hon skjuten tre gånger.

Hennes bror erkände mordet vid rättegången 2011 och hävdade att han hade agerat ensam, men en jury dömde alla fyra familjemedlemmar till fängelse skyldiga till mordet. Fallet har kallats Belgiens första hedersmord.

Sanaa Dafani. Mördad september 2009.

Sanaa Dafani var en 18 årig tjej som bodde i Pordenone, Italien med sin pappa. Liksom många flickor i sin ålder klädde hon sig i jeans, arbetade i en pizzeria och hade en italiensk pojkvän. Sanaas pappa var dock emot att Sanaa hade en relation med en man som inte hade samma religiösa värderingar som familjen. Han var också upprörd över deras planer på att flytta ihop.

I september 2009 satt Sanaa i en bil med sin 31-åriga pojkvän, och sin far. Plötsligt attackerades Sanaa av sin pappa som högg henne upprepade gånger i halsen med en kökskniv. Även pojkvännen skadades i sina försök att försvara Sanaa.

Shafilea Ahmed. Mördad 11 september 2003.

Shafilea var en 17-årig brittisk pakistansk flicka som mördades av hennes föräldrar Iftikhar och Farzana Ahmed.

Under en resa till Pakistan 2003 hade Shafilea vägrat ingå ett arrangerat äktenskap. En dag drack Shafilea blekmedel, vilket senare rapporterades vara ett självmordsförsök. Hennes far hävdade emellertid att det var ett misstag: han sa att hon hade druckit blekmedlet vid ett strömavbrott i tron om att det var en flaska fruktjuice. Shafilea fick omfattande skador i halsen, och hon behövde regelbunden vård.

Shafilea försvann den 11 september 2003, och hade saknats i en vecka innan hennes lärare informerade polisen.

I februari 2004 hittas Shafileas kropp i floden Kent, 10 mil från Warrington där familjen bodde.

Inte förrän i augusti 2010 berättade Shafileas yngre syster, Alesha, för polisen att det var deras föräldrar som mördat Shafilea. Hon berättade att de var oroliga för att Shafilea skulle bringa skam över familjen genom att vägra ingå ett arrangerat äktenskap. Hennes pappa hade satt en plastpåse över huvudet på Shafilea och kvävt henne till döds.

Alesha såg sedan sin mamma sortera en hög med lakan och filtar hållandes i en rulle svarta sopsäckar och två rullar tejp. Kort därefter såg hon sin pappa bära ut och köra iväg med ett stort paket inslaget med sopsäckar och tejp. Hon förstod då att det måste varit Shafileas kropp.

Shafileas föräldrar dömdes 2012 till 25 års fängelse vardera för mordet på deras dotter.

Amina och Sarah Said. Mördade 31 december 2008.

Amina och Sarah mördades av sin pappa på nyårsafton 2008. Pappan,  Yaser Abdel Said sköt sina döttrar till döds i baksätet på sin egen taxi och lämnade den sedan på en parkeringsplats. Sarahs sista ord, inspelat under ett sos-samtal var ”herregud, nu dör jag”, efter följde ljudet av flertalet avlossade skott.

Anledningen till dubbelmordet var att flickorna vägrat ingå tvångsäktenskap och anmält sin pappa för att ha utnyttjat dem.

Sedermera skapades en dokumentärfilm om flickornas liv med namnet ”The Price of honor”. Filmen tar inte bara upp syskonens tragiska öde utan lägger även fokus på hedersmord i hela USA.