WHO beräknar att fler än 200 miljoner flickor och kvinnor i världen har genomgått någon form av könsstympning.
Idag är det den Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Inom hederskulturen kopplas kvinnors sexualitet till skam, synd och smuts. Man kan säga att det är någon form av misogyni som har cementerats i ett kollektivistiskt värdesystem, som främjar kyskhetsideal, oskuldsideal och sätter familjens heder på kvinnors underliv. Könsstympning är kanske det mest fruktansvärda övergreppet inom hederskulturen som syftar till att eliminera eller undertrycka och kontrollera kvinnors sexualitet och göra kvinnor mer ”rena”.
FN:s barnfond, Unicef, har gjort uppskattningar om förekomsten av könsstympning i 27 afrikanska länder. De uppgifterna har Socialstyrelsen sedan använt sig av för att göra en statistikberäkning av hur många kvinnor boende i Sverige som kan vara könsstympade.
Socialstyrelsen uppskattar att närmare 38 000 kvinnor i Sverige kan vara utsatta för könsstympning, varav ca 7 000 som är under 18 år. Socialstyrelsen har även gjort en uppskattning av hur många i Sverige som befinner sig i riskgruppen för att bli utsatta för könsstympning. Uppskattningen utgick ifrån hur många flickor som var under 18 år och som hade en mamma som var född i ett land där könsstympning är vanligt förekommande. Man kom då fram till att omkring 19 000 flickor riskerar att utsättas för könsstympning. I siffrorna inkluderas inte de flickor i Sverige som är födda i Mellanöstern eller som har en eller två föräldrar födda där. Socialstyrelsen har även valt att inte inkludera flickor från länder där prevalensen av könsstympning är under 50 %. Om dessa länder skulle tas med i beräkningen skulle antalet som löper risk att könsstympas samt könsstympade öka markant.
WHO beräknar att fler än 200 miljoner flickor och kvinnor i världen har genomgått någon form av könsstympning. FN:s Globala mål för 2030 innefattar ett avskaffande av könsstympning.
I Sverige saknas en nationell strategi för att hjälpa dem som redan är utsatta, liksom för att förebygga att barn och unga utsätts för detta allvarliga övergrepp. Läkare i Sverige kan bli färdigutbildade specialister utan att ha fått utbildning om hur kvinnlig könsstympning kan se ut. Könsstympning kan nämligen vara svår att upptäcka om rutiner och kunskap saknas på läkarmottagningar och barnavårdscentraler. Det finns även olika former av könsstympning, och personal inom vården bör vara väl insatt i de olika formerna för att kunna upptäcka dem.
Sverige ska verka för nolltolerans gentemot alla former av könsstympning som beskrivs av WHO. Personal inom vården bör utbildas om vikten av denna nolltolerans. Inga former av könsstympning bör någonsin relativiseras, trivialiseras eller accepteras utifrån argument om kulturella eller religiösa föreställningar eller argument om att vissa ingrepp är ”mindre skadliga” eller ”mindre dåliga” än andra.
Könsstympning är ett brott i Sverige sedan 1982 men trots det finns bara tre fällande domar. Könsstympning är ett brott även om det sker utanför Sverige, om de inblandade har anknytning till Sverige.
Enligt en rapport från Socialstyrelsen har ca 5 000 kvinnor med könsstympning sökt vård mellan 2012–2018. Bara under 2018 har 52 könsstympade flickor under 18 år sökt vård. Sedan 2012 har 10 flickor under 18 år, som varit födda i Sverige, fått diagnosen könsstympning. Det betyder att det är åtminstone tio flickor som är födda i Sverige som blev könsstympade utan att gärningsmännen dömts. Enbart 2018 upptäckte vården 1 100 kvinnor och flickor som visade tecken på att de utsatts för könsstympning. Det hade inte alltid skett utomlands. Dessutom är mörkertalet stort och det finns sannolikt många fler barn som blev könsstympade som inte upptäckts.
Det är ännu svårare att upptäcka och hjälpa kvinnor och flickor som blivit könsstympade eller riskerar att bli könsstympade på grund av att ämnet är tabubelagt. Tabut uppstår från en rädsla för att man uppfattas som rasist eller en rädsla för att ”stigmatisera” flickor och kvinnor som är könsstympade. Men stigmat kring frågan leder till att vi sviker alla dessa flickor och kvinnor och att vi misslyckas totalt med att hjälpa eller rädda dem.
För att komma åt detta akuta problem har GAPF följande förslag bland våra 64 förslag på åtgärder för ett jämställt samhälle fritt från hedersvåld och förtyck:
