Riksorganisationen GAPF
Lämna sidan
Sök
Stäng denna sökruta.
Lämna sidan

Blogginlägg

Två systrar som står vända mot staden.

Barn som är eller riskerar att bli bortförda utomlands

GAPF är en demokratisk, sekulär och partipolitiskt obunden organisation. Vår utsatta målgrupp plågas av normer och värderingar som är patriarkala, traditionella och antidemokratiska, som förstärks av religionens intrång i både det privata och offentliga livet. Vi ser ett sekulärt perspektiv som en garant för att alla ska behandlas lika i det offentliga rummet.

Hundratals barn och unga utsätts för, riskerar eller hotas med hedersrelaterade bort- föranden.1Ds 2022:9 Ett utvidgat utreseförbud för barn, s. 183. Mörkertalet är dock större, då Sverige inte för någon nationell statistik över antalet bortförda personer. Under 2023 har GAPF:s stödverksamhet noterat en markant ökning av antalet bortförda personer som sökt stöd och hjälp av GAPF. Totalt rör det sig om 47 personer under året. Många av dessa barn är strandsatta i föräldrars eller släktingars hemländer och saknar möjlighet att ta sig tillbaka till Sverige. Det handlar om barn och unga som förts utomlands i syfte att bland annat undkomma myndigheters inblandning i familjen, giftas bort, könsstympas, utsättas för omvändelseförsök eller uppfostringsresor för att få en ”traditionell” uppfostran enligt föräldrarnas kultur eller religion.

Sedan den 1 juli 2020 finns det möjlighet att fatta beslut om utreseförbud i de fall det finns en påtaglig risk för att ett barn förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att utsättas för barnäktenskap eller könsstympning. Ett meddelat utreseförbud innebär att barnet inte får lämna Sverige samt möjliggör ett beslagtagande av barnets pass samt återkallelse av passansökan. Det är dock endast vid risk för barnäktenskap eller könsstympning som ett utreseförbud kan aktualiseras. Andra hedersrelaterade bortföranden faller således utanför bestämmelsens tillämpningsområde.2Se 31 a § LVU samt prop. 2019/20:131 Ökat skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck, s. 64 ff.

Utreseförbudet fungerar dock som ett av flera viktiga rättsliga verktyg för att motverka hedersrelaterade bortföranden. Andra stöd- och skyddsinsatser med stöd av socialtjänst- lagen (2001:453) och LVU är också nödvändiga för att ge barn ett adekvat skydd. GAPF:s erfarenheter är dock att socialtjänsten inte alltid ger adekvata stöd- och skyddsinsatser. Detta bekräftas även myndighetsrapporter, bland annat från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck (NCH) och Jämställdhetsmyndigheten, som konstaterar att socialtjänsten brister i sina risk- och skyddsbedömningar.3Jämställdhetsmyndigheten (2022), Rapport 2022:25 Bortförda barn och unga, s. 5 f.

Av NCH:s årsrapport för verksamheten 2021 framgår att majoriteten av de barn och unga som förts ut ur landet i hedersrelaterade syften redan var aktuella hos socialtjänsten före bortförandena. Dessa barn har således inte fått det skydd som de har haft rätt till och behov av. I flertalet fall har socialtjänstens utredningar avslutats utan beslut om insats trots att behov av stöd identifierats, eller att den insats som beviljats inte är anpassad efter barnets behov.4Länsstyrelsen Östergötland (2022), Rapport 2022:6 Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck – verksamheten 2021, s. 30 f. I andra fall har barnet inledningsvis fått skydd genom en LVU- eller SoL-placering, men i samband med att placeringen avslutats har barnet förts utomlands. Att en placering avslutas utgör en av de vanligaste utlösande faktorerna för bortförande. Att kommuner saknar tillräckliga rutiner och riktlinjer, resurser samt kompetens för att hantera dessa ärenden konstateras även av Jämställdhetsmyndigheten.

Det är särskilt viktigt att vidta åtgärder för att förhindra själva bortförandet av de unga, eftersom svenska myndigheter har begränsade möjligheter att hjälpa bortförda barn och unga tillbaka till Sverige. Samtidigt måste även arbetet med att hjälpa bortförda personer hem stärkas.

GAPF:s förslag på åtgärder:

  • Regeringen bör ge lämplig nationell myndighet i uppgift att ta fram en nationell handlingsplan med åtgärder för att skydda och hjälpa barn och unga som riskerar att föras utomlands mot sin vilja. Om en Hedersombudsman inrättas ska denna myndighet få det ansvaret.

  • GAPF anser att följande justeringar bör göras rörande regleringen gällande utreseförbudet:

    • Utvidga utreseförbudet så att det omfattar alla former av hedersrelaterade bortföranden, exempelvis bestraffnings- och uppfostringsresor, omvändelseförsök av hbtqi-personer eller bortföranden som sker i syfte att utsätta flickor för oskuldskontroller, oskuldsintyg eller oskuldsoperationer.5För närvarande bereds lagförslag på hur ett utvidgat utreseförbud bör utformas, se Ds 2022:9 Ett utvidgat utreseförbud. GAPF har dock en del invändningar avseende de lagförslag som bereds, se GAPF:s remissvar på promemorian Ds 2022:9.

    • Ändra rekvisitet ”påtaglig risk” till ”risk” i utreseförbudet.
      Nuvarande uppställda risknivå är inte tillräckligt avvägt och har inneburit en för snäv tillämpning av utreseförbudet, då utreseförbud endast kan meddelas i de fall det finns en påtaglig risk för att resan kommer att äga rum och om det finns en påtaglig risk för att den potentiella skadan sker (dvs. barnäktenskap eller könsstympning enligt utreseförbudets nuvarande ordalydelse). För att stärka skyddet för barn som riskerar att bli bortförda bör det således räcka med att det finns en ”risk” för att barnet kommer att föras utomlands och utsättas för den skada som befaras.

    • Utreseförbudet bör utvidgas till att omfatta unga vuxna upp till 21 år. I fall som rör hedersrelaterat våld och förtryck utgör målgruppen unga vuxna en särskilt sårbar grupp. Unga vuxna har många gånger samma behov som en minderårig och bör därför ha rätt till samma skydd som minderåriga. Det beror bland annat på att dessa individers uppväxt präglats av kollektivets intressen. Konsekvensen av detta blir att individen inte kan fatta självständiga beslut, varken innan eller efter myndighetsålder. Dessa individer har i stället fått acceptera vad familjen och släkten anser är bäst, utan att hänsyn tagits till vilka konsekvenser det får för den enskilde.

    • Gör det möjligt att beslagta alla former av resehandlingar, inklusive utländska resehandlingar, vid ett meddelat utreseförbud.

  • Inför en möjlighet för hedersvåldsutsatta att själva ansöka om ett utreseförbud, i de fall personen är rädd att bli bortförd mot sin vilja, oavsett om personen är ett barn eller myndig. En sådan möjlighet bör dock inte införas i LVU, eftersom det är en tvångslagstiftning och endast gäller barn och unga.

  • Säkerställ att myndigheter implementerar utreseförbudet samt inför rutiner och riktlinjer kring hur de ska hantera ärenden rörande bortföranden. Socialtjänstens arbete med hot-, risk- och skyddsbedömningar måste utvecklas och förbättras. Ett utreseförbud ska som huvudregel alltid förenas med LVU-placering (1–3 §§ LVU), umgängesbegränsningar och hemlighållande av vistelseort (14 § LVU). Hedersutsatta ska inte bo kvar hos sina hedersförtryckande föräldrar eller anhöriga som utövar hedersrelaterat våld och förtryck.

  • Inför krav på att socialtjänsten alltid ska utreda samtliga syskons behov av stöd- och skyddsinsatser i de fall ett av syskonen är aktuell för ett utreseförbud. Finns det misstanke om att ett barn kommer att utsättas för ett hedersrelaterat bortförande så utgör det även en signal på att syskonen kan vara i riskzonen.

  • Genomför en landsomfattande kunskapshöjande insats om utreseförbudet i samtliga kommuner.6Detta föreslås även i Ds 2022:9 Ett utvidgat utreseförbud, vilket GAPF ställer sig positivt till.

  • Stärk enheten för konsulära och civilrättsliga ärenden vid Utrikesdepartementet (UD KC) som hanterar frågor rörande bortförda barn. UD KC har idag det särskilda ansvaret för att stödja nödställda personer utomlands i en hedersrelaterad kontext, med ett särskilt fokus på barn- och tvångsäktenskap, som inom utrikesförvaltningen hanteras inom kategorin familjekonfliktärenden. Deras arbete är viktigt, men inte tillräckligt. Enheten måste få ett tydligare samordningsuppdrag gällande hedersrelaterade bortföranden, där handlingsplaner och rutiner måste tas fram och implementeras hos samtliga svenska ambassader och konsulat. Sverige bör, som Norge redan har gjort, inrätta ett antal koordinatorer på de ambassader som är belägna i de länder dit barn oftast blir bortförda. Dessa koordinatorer ska ha särskilda kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck, problematiken kring hedersrelaterade bortföranden och ha ansvaret att samordna insatserna för att få hem barnet eller ungdomen.

  • Inför en prövning av föräldrars ansökan om att skriva ut barn från Sverige. Enligt nuvarande regelverk sker ingen form av prövning av huruvida föräldrars ansökan gällande att skriva ut barnet från Sverige är förenligt med barnets bästa. Det enda som krävs är att båda vårdnadshavarna samtycker till flytten utomlands, vilket görs via en flyttanmälan till Skatteverket. Detta tillvägagångssätt utnyttjas av hedersförtryckande vårdnadshavare för att försvåra för svenska myndigheters inblandning i samband med att barnet förs utomlands.

  • Tydliggör i svensk lagstiftning att bortföranden aldrig kan få till följd att barn omfattas av undantaget från skolplikten. Enligt 7 kap. 2 § 2 st. skollagen (2020:800) gäller inte skolplikten barn som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet ska gå i skolan.

  • Stärk skyddet för barns medborgarskap.
    En ansökan om upphävande av barns svenska medborgarskap ska alltid prövas utifrån principen om barnets bästa. Det ska krävas en noggrann utredning av barnets levnads- situation och risken för att barnet far illa av att förlora sitt svenska medborgarskap.

  • Barns medborgarskap får inte upphävas i de fall barnet riskerar att fara illa.7GAPF ställer sig positivt till de förslag som lämnats i SOU 2021:54 Befrielse från svenskt medborgarskap, avseende hur barns rättigheter kan stärkas, se SOU 2021:54, s. 256–279

  • Inför ett nationellt inrapporteringssystem för bortföranden och ofrivilliga utlandsvistelser av barn. Kommuner bör även åläggas ansvar att inventera antalet barn som förts bort och som riskerar att föras utomlands inom kommunen.

  • Säkerställ att nuvarande reglering av indragning av förmåner vid utlandsvistelse efterlevs. Detta inkluderar bosättningsbaserade förmåner såsom barnbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning enligt socialförsäkringsbalken (2010:110) samt ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453). Föräldrar som medverkar till att barn förs utomlands och/eller som motarbetar att barnen återförs till Sverige ska inte få behålla skattefinansierade förmåner. Därför behöver vi säkerställa att regleringen av indragning av dessa förmåner förverkligas.

  • Säkerställ att lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet efterlevs.
    Indragning av välfärdsbidrag utgör en viktig påtryckningssanktion i arbetet att få tillbaka bortförda personer till Sverige. Alla myndigheter som lyder under denna lag ska i de fall det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp, underrätta den myndighet eller organisation som har fattat beslutet.

    Denna underrättelseskyldighet måste även utvidgas till att omfatta regioner vars verksamheter, såsom barnavårdscentraler och barntandvården, många gånger är de som först får kännedom om bortförda barn.

  • Inför ett stödpaket för hedersutsatta barn, unga och vuxna som återvänder till Sverige efter ett bortförande. När bortförda personer återvänder till Sverige är de i stort behov av långsiktigt skydd och stöd. Idag råder stora brister i stödet till bortförda personer. Detta stöd brister även när den utsatta återvänder till Sverige, inte minst gällande det långsiktiga stödet – vilket bland annat Jämställdhetsmyndigheten påtalar.8Jämställdhetsmyndigheten (2022), Rapport 2022:25 Bortförda barn och unga, s. 53.


    Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen Östergötland har tagit fram en myndighetsgemensam vägledning som riktar sig till personal inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, skolväsendet samt polisen.950 Länsstyrelsen Östergötland (2022), Rapport 2022:23 Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet. Denna vägledning lyfter bland annat vikten av långsiktiga stöd- och skyddsinsatser till hedersutsatta. Däremot saknas konkreta verktyg för hur samverkan ska ske och vem som ska göra vad, då vägledningen endast beskriver hur man kan agera för att ge hedersutsatta ett långsiktigt stöd.

    GAPF menar att det måste finnas konkreta stödpaket till hedersutsatta som återvänder till Sverige. Bland annat ska följande delar inkluderas i stödpaketet:

    1) säkert mottagande av polis på flygplatsen,
    2) trygghetsstämplade skyddade boenden som den utsatta kan bo på under en längre tid,
    3) psykosocialt stöd och medicinska insatser,
    4) en reglerad uppföljning och analys över den utsattas fortsatta stöd- och skyddsbehov.

    En centraliserad myndighet med expertkunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck, förslagsvis en Hedersombudsman, bör ta fram stödpaketet, samt samordna stödet till den utsatta.

Video: Farida blev bortförd utomlands

Läs GAPF:s 112 förslag inom 14 områden

Är du utsatt för hedersrelaterat hot, förtryck eller våld?

Kontakta GAPF:s stödjour

Ring stödjouren på 070–000 93 28 eller maila stodjour@gapf.se.

Du kan också chatta med oss direkt på hemsidan. Chatten är öppen måndagar och onsdagar klockan 19:00-21:00, samt tisdag och torsdagar klockan 11:00-13:00.

Fler blogginlägg