Blogginlägg

Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning: Ett övergrepp på barn med livslånga konsekvenser

Den 6 februari varje år infaller Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Dagen är sedan 2012 en av flera internationella dagar för mänskliga rättigheter. Målet är att öka kunskapen om kvinnlig könsstympning för att främja åtgärder som stoppar dessa brutala övergrepp mot flickor. Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är ett övergrepp på barnet som kan leda till livslångt lidande. Kvinnlig könsstympning är ett ingrepp där delar eller hela de yttre genitalierna skärs bort av kulturella eller andra icke medicinska skäl.

Det är ett övergrepp mot flickor som utförs någon gång från spädbarnsåldern och upp till tidiga tonåren. Global forskning visar att det finns en trend mot att flickor könsstympas i allt yngre ålder. Orsakerna är flera, men beror till exempel på mindre motstånd från flickan, önskan om att undvika att myndigheter får vetskap om övergreppet och minskad risk för negativa hälsokonsekvenser.

Världshälsoorganisationen (WHO) beräknar att fler än 200 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade. Ingreppet har ingen stark koppling till en enskild religion, utan förekommer bland både kristna och muslimer i vissa länder. Könsstympning är att inkräkta på barnens kroppsliga integritet och det är ett fysiskt övergrepp.

Vad är kvinnlig könsstympning?

Världshälsoorganisationens (WHO, 2014) definition är:

”Alla ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan påverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra ickemedicinska skäl.”

Kvinnlig könsstympning i Sverige

Förra året kom Socialstyrelsen med en ny rapport om antalet flickor som sökt vård för medicinska komplikationer till följd av könsstympningen. Totalt hade 52 flickor sökt vård, 10 av dem var födda i Sverige. Därmed är inte kvinnlig könsstympning ett problem som förekommer i andra länder. Det drabbar i allra högsta grad svenska flickor och kvinnor som livet igenom får leva med konsekvenserna av övergreppet.

Socialstyrelsen uppskattar i en undersökning från 2015 att närmare 38000 kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning, varav ca 7000 som är under 18 år. Beräkningen har gjorts utifrån Unicefs uppskattning om förekomsten av könsstympning i 27 afrikanska länder. De uppgifterna har Socialstyrelsen sedan använt sig av för att göra en statistikberäkning av hur många kvinnor boende i Sverige som kan vara könsstympade.

I siffrorna inkluderas inte de flickor i Sverige som är födda i Mellanöstern eller som har en eller två föräldrar födda där. Socialstyrelsen har även valt att inte inkludera flickor från länder där prevalensen av könsstympning är under 50 procent. Om dessa länder skulle tas med i beräkningen skulle antalet som löper risk att könsstympas samt könsstympade öka markant.

Uppskattningen av antalet könsstympade flickor i Sverige är alltså långt ifrån komplett. Både GAPF och Nationella kompetensteamet är eniga om att antalet könsstympade flickor och kvinnor i Sverige är betydligt fler än vad undersökningarna visar.

Region Stockholms gjorde 2018 en undersökning om förekomsten av könsstympning hos gravida kvinnor. Frågan ställdes till 15 000 kvinnor. Av dem svarade 334 att de genomgått någon form av könsstympning, vilket motsvarar 2.2 procent av de tillfrågade. Av dessa 334 kvinnor var var 20 av dem födda i Sverige.

Ett lagstadgat brott sedan 1982, men bara 3 fällande domar

Redan 1982 införde man i Sverige lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor (1982:316). Det betyder att alla former av kvinnlig könsstympning är förbjudna. Trots det vet vi att övergreppet utförs på flickor som bor i Sverige idag. Vanligast är att övergreppet sker utomlands, även om det också förekommer i Sverige. Därför finns även möjligheten för till exempel Socialtjänsten att utfärda utreseförbud på flickor som riskerar att föras utomlands för att könsstympas.

Utmaningen är att upptäcka risken för ett kommande ingrepp. Oftast krävs det att barnet själv berättar om sin oro för skol- eller vårdpersonal. Det är ett högt krav att ställa på barnet. Och detta gäller inte bara barn. Generellt krävs det att flickan eller kvinnan som utsatts för övergreppet själv berättar om det, eller söker vård på grund av de medicinska komplikationer som kan uppstå till följd av övergreppet.

GAPF samarbetar sedan flera år tillbaka med Nationella kompetensteamet vid Länsstyrelsen i Östergötland. De arbetar på regeringens uppdrag för att motverka hedersrelaterat våld, tvångsgifte av ungdomar och könsstympning.

Under Fadimegalan 2022 berättar Bayan Nasih, sakkunnig vid Nationella kompetensteamet, att kvinnlig könsstympning inte alltid är så lätt att upptäcka – även för en läkare eller vid en gynekologisk undersökning. Det beror på att det finns flera former av könsstymning, vilket kräver specialkunskaper hos läkare och gynekologer.

Trots att antalet polisanmälningar har ökat under de senaste åren, finns bara tre fällande domar sedan man införde lagen som förbjuder kvinnlig könsstympning. Att inte fler åtal kan väckas beror just på bevisbrist.

GAPF:s förslag för att förhindra könsstympning av flickor

Ett av FN:s 17 globala mål för 2030 är ökad jämställdhet med avskaffning av kvinnlig könsstympning som en av flera viktiga delmål. Här har Sverige – som betraktas som ett av världens mest jämställda länder – möjlighet att visa att man tar frågan och flickors rättigheter på allvar.

Redan i januari 2020 överlämnade GAPF under Fadimegalan ett dokument – 11 områden – 64 åtgärder till regeringen. Förslagen riktas till den lagstiftande församlingen (riksdagen), kommuner och landsting. GAPF anser att barnrättsperspektivet måste stärkas inom alla myndigheter.

GAPF:s förslag för att lyckas avskaffa kvinnlig könsstympning är som följer – utan inbörjes ordning:

  • Utarbeta en nollvision med åtgärder vars mål är att fullständigt eliminera könsstympning av omyndiga flickor som har sin hemvist i Sverige.

  • Inför ett nationellt vårdprogram på BVC för att förebygga könsstympning genom information till föräldrar med ursprung i länder där könsstympning traditionellt förekommer. Informationen ska bestå av det svenska samhällets samt det internationella samfundets avståndstagande och nolltolerans mot könsstympning. Av informationen ska det även framgå vilka konsekvenser könsstympning har ur ett medicinskt, psykologiskt och rättighetsperspektiv.

  • Inför rutinmässiga, lagstadgade hälsoundersökningar av flickors könsorgan på BVC för att upptäcka könsstympning.

  • Intensifiera kompetensutvecklingen kring könsstympning för all personal inom elevhälsan i syfte att ge förutsättningar att förhindra och upptäcka könsstympning.

  • Inför ett nationellt kompetensteam av läkare med specialistkompetens för att identifiera könsstympning samt bemöta könsstympade flickor. Detta kompetensteam ska ha god förståelse för vikten av att inte relativisera eller trivialisera någon form av könsstympning (FGM/C). Kompetensteamet ska också ha god insikt i hur man pratar med könsstympade flickor för att minimera risken för stigmatisering och psykisk ohälsa som ett resultat av könsstympning eller misstänkt könsstympning. Vid misstanke om att könsstympning skett ska en läkare från detta kompetensteam tillkallas för att undersöka flickan, ibland som ett led i en förundersökning vid en eventuell polisanmälan. Alla bekräftade fall av könsstympning ska polisanmälas.

  • Inför vårdprocessprogram i alla regioner/landsting för könsstympade flickor och kvinnor liksom för de som riskerar utsättas för könsstympning.
Dela inlägget i dina sociala medier
Facebook
Twitter
LinkedIn

Fler blogginlägg